Historia


År 1617 kom Jean Bédoire, en fransk kalvinist, till Stockholm och blev sedan en av grundarna av ovannämnda kyrka. Under förföljelserna i Frankrike efter år 1685 flydde många protestanter bl.a. till Sverige. Karl XI förbjöd visserligen de franska reformerta protestanterna att hålla gudstjänst, men de fick en tillflykt hos de brittiska presbyterianerna i en tvåspråkig församling fram till Karl XII:s tid, då de franska protestanterna fick mera frihet. Så småningom kunde de börja fira sina egna gudstjänster enligt fransk ritual från den 4 januari 1724. Den första prästens namn var d'Artis (1723-1748). År 1741 blev kyrkan genom kunglig förordning officiellt erkänd.

År 1752 öppnade d'Artis' efterträdare en ny kyrkolokal i Gamla Stan och en fransk reformert skola. Detta hus finns kvar, men är numera inte i bruk som gudstjänstlokal. När det blev möjligt år 1789, återvände de protestanter, som inte blivit rotfasta i Sverige, till Frankrike. Man byggde en ny kyrka år 1871 med adress Humlegårdsgatan 13, och den har varit i bruk sedan dess. Från 1724 fram till dags dato har mer än 30 präster tjänstgjort i församlingen.

Den 6 augusti 1894 blev kyrkans religiösa och civila rättigheter förnyade och är lika dem som finns i Svenska Kyrkan. Franska Reformerta Kyrkan står i ekumenisk förbindelse med andra kristna samfund i Sverige och har förbindelse med systerförsamlingar runt om i Europa. I Sverige är Kyrkan en församling inom Equmeniakyrkan. De senaste årtiondena har Kyrkan främst arbetat med diakoni och ekumenik.